REGISTRATORN
var registrator i ett ämbetsverk. Han var väl då närmare femtio år, en liten fin och allvarlig man; man kunde icke se något allvarligare. Han brukade trippa af och an i herrarnas rum med ena handen innanför rockslaget och den andra på ryggen och med en inåtvänd min af sjuklig humorist; i själfva verket var han också en obotlig hypokonder. Då och då kastade han in ett ord i samtalet, vare sig det rörde politik, befordringar eller oanständiga historier. Han var alltid på höjd med hvad som sades, oaktadt han tycktes gå för sig själf i sina egna tankar; men han drack nästan ingenting, icke heller rökte han.
Men det kunde också hända någon enstaka gång, att han var vid ett annat slags lynne.
Han ville då vara rolighetsminister.
Vi barn hade en gång på en julbjudning roat oss tappert i vårt särskilda rum, där vi fingo leka lekar och föra
- 128
