Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
134

byggnader i Kyrkorne föres ock af någre til denne tid, som på sitt ställe skal sägas. Innan sådane woro bekante, nyttjades wid Gudstjensten allehanda Blås- och Slag-Instrumenter jemte så kallade Stränga-spel, särdeles Basuner, Trumpeter, Zinkor, Krumhorn, Harpor, Cithror o. s. w. efter hwart folkslags smak. Instrumental-Musiken i Kyrkor har dock i sednare tider blifwit alt mera lämpad i hwar ort, efter som konst och tycke undergådt förändring, ehuru någre Församlingar likwäl länge hindrat alla Instrumenters bruk wid Gudstjensten. [1]

§. 9. Efter reformatjons tiden har Kyrko-Musiken i synnerhet blifwit förbättrad, ty sedan både Gudstjenst sång och Ceremonier, äfwen

  1. Thomas Aquinas ifrån Callabrien, som lefde omkring år 1250 och författat uti wår Psalmb. N:o 157, berättar, at Församlingen (förmodeligen den enskilte, hwarunder han hörde,) då icke brukade någre Musikaliske Instrumenter såsom Cithror och Psaltare til GUDs lof, på det den icke skulle synas likna Judarne. Af sådant föregifwande, så ock deraf, som skulle Kyrko-Musik wara en Påfwisk inrättning, hafwa åtskillige hatare af konsten sedan tagit sig anledning at förkasta nyttjande af Musik i Kyrkorna hwarom widlöftigt afhandlas i Casper Ruets Widerlegte vorurtheile vom ursprunge der Kirchen Musik tr. 1750, så ock i Biskop Rhyzelii Orgwerks inwignings predik. 1733 p. 37. Om Vokal-Musik talar och Lehman rätt wackert i sin Prediger Schatz Tom. 1. pag. 449 som alt tjenar til Musikens förswar.