hans insigt i konsten och rådplägning med den tidens Musici, blefwo åtskillige Andelige sånger och melodier bekante, samt nyttjande af Kyrko-Musik lämpad och inskränkt til befordran af dess höga ändamål. [1] Sedermera hafwa
- ↑ Emedan Musiken i Lutheri tid förestältes ungdomen i offentelige Lärohus, så wille han, at de framför alt skulle lära sig siunga och spela Andeliga sånger. Han wille wäl, at alla konster och wetenskaper skulle läras och öfwas af de Christna til all möjelig högd, men i synnerher såg han gärna, at Musiken blef wäl trakerad wid den offentelige Gudstjensten. Se VIII Tom. Jenens. p. 356. Han hade sielf öfwersatt Psaltaren på Noter, at siungas wid allmänna Gudstjensten och Nattwarden, i stället för de brukelige Gradualer och sequentier. (Se Bälters K. C. p. 366.) Genom biträde af Saxiska Capelmäst. Joh. Walther gorde han första Tyska Mässan bekant.
de hafwa sökt, men ej förmått sådant utgrunda. Han bewisar ock: at Musik är en GUDs skatt och gåfwa, som fördrifwer diefwulen och giör folket roligt, man förgäter derwid wrede, högfärd och andra laster; gifwer derföre Musiken näst Theologien det högsta äreställe. Om dem som göra föragt ellet missbruk deraf, säger han: Djefwulen drifwer sådane mot deras natur, ty som den ädla gåfwan är lemnad oss til GUDs lof och ära, så blifwa de menniskor lika wanslägtade och oartade barn, som taga och röfwa den til fiendens tienst. På många flere ställen i Lutheri Encomio Musices, kunna läsas dylika wakra betraktelser, lika så i Georg Albrechts Hierarchia Oeconomia p. 279. &c.
