dock icke utan, at ju de först hit inkomne Lärare, särdeles Ansgarius och Gautbertus i 9 Sæculo hade här i Riket infört Kyrko-sång til den Treenige Gudens Lof. Sedan förste Kyrko-bygnaden omkring år 831 war anlagd wid Björkö, hade dermed hunnits så wida i 12 och 13 Sæculo, at et ansenligt antal Kyrkor räknades i Swea och Götha Rike, och som Sturleson berättar, endast i Skara Stift omkring 1100. [1] I början hade Gudstjensten på enfaldigt sätt blifwit förrättad, men sedan Roms wälde i Norden ökades, och Påfwiske Biskopar här förordnades at hafwa upsigt öfwer Kyrkosakerne, begyntes alt mera med präktige inrättningar och Ceremonier i Kyrkorne, särdeles under Konung Amund Jacobs tid wid år 1050, då Riket aldeles kastades under Påfwiska oket. [2] Är äfwen troligt, at ock någon Musik i Kyrkorne i 12 eller 12 Sæculo här begynt nyttjas, särdeles der mera råd och lägenhet gafs at anskaffa Orgwerk.
§. 3. Under Påfwiska tiden, bestod förnämsta Gudstjensten i Latinsk sång och Mässa, ehnru ej månge af präster eller Munkarne, och än mindre någon bland gemene man, förstod hwad som söngs. Anledning dertil finne wi af Påfwarnas Witaliani påbud 666 och
