Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
51

derigenom befästade han sin grundsats. Man håller troligt, at han först träffat wärdet af Tertia Major, hwars rätta bruk likwäl ej, förr än i sednare tider, blef bekant. [1] Igenom 3 Harmoniska Böcker, har denna Ptolomäus lämnat oss wedermäle af sin kundskap. Uti Andra Hundra åratalet, då de Christne utstodo stora förföljelser, och Romerska Kejsare tillika beskrifwas, såsom af ringa härkomst, och utan smak för wetenskaper eller konster, tyckes, at utöfninq af Musik blifwit hindrad, eller kommit en tid i föragt, hwartil et nog förwilladt Regerings-sätt och inbördes oroligheter något måste bidragit. Men i 4. Sæculo, då Constantinus Magnus, såsom förste Christne Kejsare, förlade Residencet ifrån Rom til Constantinopel, tyckes, at Politistk eller werldslig Musik återkommit i wärde, och obehindrad wid wanlige tilfällen blifwit fortsatt: men så vet man dock icke af någre särdeles uptäkter, eller förbättringar, wid den tiden.

§. 3. Efter Kejsaredömets fördelning, och wid början af 5 Sæculo, har Musiken i de Orientaliska Länder, särdeles i Egypten och Grekland, warit i bruk, både wid bröllop och anra högtideligheter. Konsten hade ock då sina Mästare, som genom nya uptäkter och

  1. Nemligen A. C. 1550, igenom Joseph Zarlinus Clodiensis ifrån Italien, som war Capellmästare hos hertigen af Wenedig, och för mycken insigt i Musiken blef namnkunnig.