trött, ska' hon komma hem, men om hon ä' de', så kommer hon då åtminstone hem i mårron bitti. Hon sa' att vi inte skulle säga nå'nting om Proctors, utan bara tala om Apthorps — som också ä' fullkomligt sant, för hon ska' verkligen fara dit för att tala med dom om att dom ska' köpa huset, de vet jag, för hon sa' mig de' själv.»
»De' blir bra, de'», sade de och gingo sin väg för att söka reda på farbröderna och bära fram hälsningarna och kyssarna till dem.
Nu hade jag allting på det klara. Flickorna skulle inte säga någonting, därför att de ville fara till England, och kungen och hertingen skulle hellre vilja, att Mary Jane var borta och arbetade för aktionen, än att hon var hemma, så att doktor Robinson kunde få fatt i henne. Jag var mycket belåten med mig själv, då jag tyckte, att jag hade gjort min sak mycket bra — ja, jag tror, att Tom Sawyer inte skulle ha kunnat göra det bättre. Jo, han skulle naturligtvis satt mera stil på det, men jag är just inte så slängd i att göra det, då jag inte har fått en sådan uppfostran.
Aktionen hölls på torget en stund fram på eftermidda'n, och det drog om och det drog om med den, och gubbstuten var där — han stod bredvid aktionisten — och såg ut som bara sirap och stack emellan med ett litet bibelspråk då och då eller med ett litet vänligt ord, och hertingen gick omkring och go-go-ade allt vad han kunde för att ställa sig in hos folket och gjorde sig så rar han någonsin förmådde.
Men sent omsider blev det till sist slut på aktionen ändå, och allting var sålt — allting utom en liten obetydlig gravplats på kyrkogården. Så började de att försöka göra sig av med den också — jag har aldrig sitt en sådan schirafft som kungen var till att vilja sluka allting. Just medan de höllo på. med det, kom en ångbåt och lade i land, och ett par minuter senare
