Sida:Huckleberry Finns äventyr 1913.djvu/303

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
299
TRETTIOTREDJE KAPITLET

skulle sätta fram en tallrik till på bordet, när jag såg, att du kom, så du får inte göra oss ledsna. Kom in nu och gör dig hemmastadd.»

Tom tackade dem mycket hjärtligt och artigt och lät övertala sig och gick in; och när han kommit in, sade han att han var en främling från Hicksville i Ohio och att hans namn var William Thompson — och därmed bockade han sig igen.

Och han gick på och pratade och pratade och pratade och hittade på allt möjligt om Hicksville och om varenda en i den staden, och jag blev en liten smula nervös och undrade på, huru han på det här sättet skulle kunna hjälpa mig ur min klämma. Men till sist så lutade han sig, mitt under det han pratade, fram över bordet och kysste tant Sally mitt på munnen, och så satte han sig helt bekvämt på sin stol igen och fortsatte att prata: men hon sprang opp och torkade bort kyssen med baksidan av handen och sade:

»Din oförskämda valp!»

Han såg stött ut och sade:

»Jag är riktigt förvånad över er, min fru.»

»Är du förvån — Vad i all världen tror du jag är då? Jag har riktigt god lust att ta och… Vill du vara så god och säga mig, vad du menade med att kyssa mig?»

Han antog nu en ödmjuk min och sade:

»Jag menade ingenting — jag menade inte någe ont me' de'. Jag — jag trodde frun skulle tycka om de'.»

»Vad säger du, din lymmel!» Hon fick tag i rockhuvudet, och det syntes, att det var med nätt nöd hon kunde avhålla sig från att ge honom ett rapp med det.

»Huru i all världen kunde du tro, att jag skulle tycka om det?»

»Jag vet inte, men — ja, dom — dom sa', att frun sku11e göra de'.»

»Dom sa, att jag skulle göra de'. Den, som sade det,