människa om gott; han skickar nyckeln till den där trindskallen till nigger och skickar en nigger, som bevakar niggern. Jim hade kunnat långt förut komma ut genom den där fönstergluggen, fastän de' skulle då inte ha varit lätt för honom, förstås, att ta sig fram me' en tie fot lång kedja kring benet. Så gement! De' ä' den eländigaste, dummaste historia jag nå'nsin har varit med om, vet du, Huck. Man måste ju hitta på alla svårigheterna själv. Ja, vi kan inte hjälpa't… vi måste försöka att göra de' bästa vi kan med de materialier vi ha. Ett ä' då ändå bra i alltihopa, å de' ä' att de' ä' mer ära att skaffa ut honom under en hel mängd svårigheter å faror, som man har måst ta ur sitt eget huvud, då ingen enda av dom beredes oss av de människor, vilkas skyldighet det skulle ha varit att bereda oss dom. Tänk bara till ett par exempel på lyktan. Om vi säger som sanningen ä', så måste vi rent av låtsas, att de' ä' farligt me' en lykta. Pah! Jag tror nästan, att vi kunde ta ett fackeltåg till hjälp, om vi ville. Apropå, de', så måste vi leta reda på nå'nting att göra en såg av, de' första. vi få tillfälle till de'.»
»Va' ska' vi ha en såg till?»
»Va' vi ska' ha den till? Måste vi inte såga av benet på Jims säng, så vi kan få lös kedjan?»
»Ja, men sa' du inte nyss, att man kunde lyfta opp sängen, så gick kedjan lös?»
»De' där ä' just likt dig, de', Huck. Du kan då hitta på de' barnsligaste sätt att göra en sak. Har du aldrig läst några böcker, du inte? — om baron Trenck eller Casanova eller Benvenuto Chelleeny eller Henrik den Fjärde eller om någon annan av de där hjältarna? Vem har nå'nsin hört talas om att en fånge har blivit fri på ett så käringaktigt sätt? Nej, de' allra bästa författare säger, att man ska' säga av sängfoten, men låta den stå kvar, och svälja ned sågspånen, så att ingen får si de', och smeta smuts och fett runt omkring de' ställe,
