»Ja, men du måtte ha lämnat de' kvar i källar'n, för de' ä' inte här»
»Nå, så kan vi reda oss utan någe' smör», menade jag.
»Ja, men vi kan reda oss me' de' också», sade han; »smyg dig genast ner i källar'n å ta hit de'. Å se'n så halar du dig ned efter åskledaren å kommer efter mig. Jag ska' gå å stoppa halmen i Jims kläder, för att dom ska' föreställa hans förklädda mamma, å kom ihåg, att du ska' bräka som ett får å se'n lägga benen på ryggen å ge dig i väg, så snart du kommer dit.»
Därmed gick han ut, och jag begav mig ner i källaren. Smörklimpen, så stor som en fullvuxen karls knytnäve, låg där jag hade lagt honom, och så tog jag brödbiten, som jag hade lagt den på, släckte ut ljuset och gick mycket tyst och försiktigt oppför trappan, och jag kom utan alla äventyr opp i bottenvåningen, men i detsamma kommer tant Sally, bärande ett ljus i handen, och jag stoppade genast smörklimpen in i hatten på mig och satte hatten på huvudet, och jag hade knappast hunnit göra det, då hon fick se mig. Så säger hon:
»Har du varit nere i källar'n?»
»Ja, tant.»
»Vad har du gjort där?»
»Ingenting.»
»Ingenting!»
»Jaa, tant.»
»Men vad hade du i källar'n att göra den här tiden på dagen?»
»Jag vet inte, tant.»
»Vet du inte? Var så god och låt bli och svara mig på det sättet, Tom. Jag vill veta, vad du hade där att göra.»
»Jag har inte gjort nå'nting — inte de' ringaste, tant Sally. Sannerligen jag de' har.»
Jag tänkte, att hon skulle låta mig gå nu, och i
