vård i alla dessa många år? Kom fram under sängen, Huck Finn!»
Jag kröp fram förstås, men jag kände mig bra enkel.
Aldrig i mitt liv har jag sett en människa se så förbluffad ut som tant Sally utom en, och det var onkel Silas, när han kom, och de talade om allt för honom. Det var som om han hade blivit drucken, kan man nästan säga, och han hade inte alls den ringaste reda på sig själv under den övriga dleen av dagen, och på aftonen höll han en den allra långrandigaste predikan, som förvärvade ett oerhört anseende, då inte ens den klokaste människa skulle ha kunnat begripa den.
Toms tant Polly talade nu om för dem, vem jag var och vad jag var, och jag måste fram och tala om, att jag befann mig i en så svår knipa, när fru Phelps tog mig för Tom Sawyer — här avbröt hon mig och sade: »Åh, du kan gärna kalla mig för tant Sally som förut, jag är van vid det nu, och det behövs icke någon förändring» — att när tant Sally tog mig för Tom Sawyer, måste jag låta det gå — det fanns ingen annan utväg för mig, och jag visste, att han inte skulle bli ledsen på mig för det, utan att han skulle bli riktigt förtjust, då det var någonting hemlighetsfullt, och han skulle göra ett helt äventyr av det och känna sig mycket belåten. Och äventyr blev det också, att han låtsades vara Sid och jämnade ut vägen, så mycket han kunde åt mig.»
Och hans tant Polly sade, att Tom hade rätt i att gamla fröken Watson hade skänkt Jim friheten i sitt testamente, och sålunda hade Tom Sawyer gått och tagit på sig allt detta besvär för att göra en nigger fri! Och ända till denna stund, då man talade om allt det där, hade jag inte kunnat begripa, huru han med sin uppfostran kunde vilja hjälpa mig att göra en nigger fri.
Tant Polly sade, att när tant Sally skrev till henne att
