samma sätt som varje annan gosse skulle hava känt, när såg vraket ligga där så sorgligt och ensamt mitt i floden. Jag hade lust att gå ombord på det och titta mig omkring litet för att se efter vad som fanns där. Jag sade därför:
»Kom, vi gå ombord, Jim!»
Men på det örat ville Jim inte höra genast. Han sade
»Jag har inte nå'n lust att gå å tokas på nå' vrak. Vi ha' de' sjutton så bra har, å vi ska' icke låta inleda oss i frestelse, som det heter i bibeln. De' ä' sannolikt en vaktare på vraket.»
»Mormor din ä' vaktare, hon!» sade jag; »de' ä' ingenting att vakta där annat än kajutan å styrhytten, å tror du, att nå'n vill riskera livet för en kajuta å en styrhytt en så'n natt som de' här, då vraket kan brytas sönder å sjunka va' minut som helst?» Jim kunde inte svara någonting på det, så han försökte inte heller. »Å dessutom», sade jag, »kunde vi låna nå'nting från vraket, som kunde vara värt att äga, i kaptenens kajuta. Segarer — de' kan du slå dig i backen på — som kosta fem cents stycket kontant. Ångbåtskaptenerna ä' alltid rika å ha' sexti dollars i måna'n, å dom frågar inte efter för en cent, va' en sak kostar, då dom behöver den, sir du. Stoppa ett ljus i fickan på dig; jag har inte nå'n ro, Jim, förr än vi ha snokat igenom den. Tror du Tom Sawyer nå'nsin skulle försumma ett sånt tillfälle? Inte för aldrig de' skulle han göra de'. Han skulle kalla de' för ett äventyr — just så skulle han kalla de', å han skulle gå ombord på de' där vraket, om de' också vore de' sista han gjorde. Å tänk, va' stil han skulle ge åt de'! Å va' han skulle hovera sig se'n! Man skulle kunna tro, att de' va' Christopher Clumbus, som upptäckte himmelriket. O, om Tom Sawyer nu vore här!»
Jim grumsade litet, men gav efter. Han sade, att vi
