2
denna i allmänhet icke mellan kropparne på jordytan ömsesidigt, af den orsak, att jordens massa är så öfvervägande stor, att dennas dragningskraft ensam synes verkande. Det är denna kraft som vanligen benämnes tyngdkraft och hvilken icke endast verkar på fasta och flytande kroppar, som dagliga erfarenheten visar, utan äfven är den kraft genom hvilken atmosferen qvarhålles kring jorden. Till lagarne för dess verkan i öfrigt hörer, att den står i direkt förhållande till kropparnes massor (som visar sig genom särskilta kroppars olika vigt), och att den aftager i hvad man kallar qvadratiskt förhållande till afståndet mellan de på hvarandra verkande kropparne, så att t. ex. om en kropp kunde från jordytan flyttas på dubbla afståndet från jordens medelpunkt, skulle hans dragning till jorden der vara 4 gånger förminskad d. ä. endast väga 1⁄4 mot vid jordytan. Dertill kommer särskilt med hänseende till luftformiga kroppar och deras redan förut omnämnda sammantrycklighet, att hvar och en sådan sammantryckes af sin egen massa, så att den är tätare i nedre delen än i den öfre. — Båda dessa omständigheter göra derföre, att om vi tänka oss atmosferen delad i ett antal lager öfver eller utom hvarandra, så måste det yttersta vara det mest utvidgade eller minst täta och derföre äfven det lättaste, samt har såsom hufvudsaklig begränsning för sin vidare utvidgning det afstånd från jordytan der jordens dragningskraft kommer i jemnvigt med expansionskraften hos samma yttersta luftlager.
Det närmaste lagret under detta qvarhålles naturligtvis äfven af sin tyngdkraft, men sammantryckes tillika af det öfre lagret och blifver således tätare än detta. — Det tredje i ordningen har åter tryckningen af båda de ofvan liggande och så vidare, hvarföre det närmast jorden måste blifva det tätaste.
Till följe af lättrörligheten hos de partiklar eller ytterst små delar, hvaraf vi kunna tänka oss luften bestå, intränger densamma genom de minsta öppningar
