Hoppa till innehållet

Sida:Hwasser Lokomotivforare.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

10

Schaeffer & Budenbergs manometer. Fig. 3.

För uppmätning af ångtryck uti ångpannor i allmänhet nyttjas så kallade manometrar, hvaraf finnas flera slag. Ibland dem, som äro användbara för lokomotivpannor, äro de här nedan beskrifne de som ofta förekomma. Den af Schaeffer & Budenberg i Magdeburg tillverkade, Fig. 3, har en tunn ringformigt vågig stålplåt insatt uti midten af skålen a, hvarpå ångan, som inledes under densamma genom röret b, trycker och åstadkommer en uppåtböjning af plåten. På plåtens centrum stöder en fin stång, hvars öfra ända är fästad uti en klots med axeltappar, vridbar uti en liten ram, hvars ena sida utgöres af en med kuggar försedd sector, som ingriper uti ett litet dref, fästadt på visareaxeln och hvarigenom visaren vrider sig i den mån ångtrycket förmår böja plåten.[1]

Visaren angifver på den graderade taflan ångtrycket i engelska ℔ per engelsk qvadrat-tum. Taflorna förekomma graderade till 150, 180 och 250 ℔, äfvensom uti atmosferer framför motsvarande skålpundstal per qvadrat-verktum.

Bourdons manometer. Fig. 4.

Ehuru för det vanliga trycket af 90 à 100 ℔, som i allmänhet begagnas i lokomotivpannor, de för 150 ℔ graderade manometrar kunna göra tillfyllest, äro dock de med högre gradering säkrare och varaktigare. Fig. 4 visar en annan manometer, uppfunnen af Fransmannen Bourdon, och som består af ett ovalt rör af tunn messing, hvars ena ända a är öppen och står i förening med pannan, under det att den andra b är sluten och genom en länkstång förbunden med den kortare ändan af visaren c. Vid d visas messingsröret i genomskärning. Af orsak att yttre krumningen af röret har större yta än den inre, sträfvar ångtrycket att räta ut röret, och åstadkommer derigenom visarens

  1. Då trycket förminskas eller upphör återföres visaren af en kring dess axel lindad urfjäder.