23 genom uppvärmning sedan utvidgas tillräckligt for att, som det kallas, krympas på ringen, d. ä. vid afky Irring sammandraga sig till fullkomlig anslutning omkring densamma. Skillnaden emellan hjulbandets inre och hjulringens yttre diameter får härvid för hjulband af jern icke öfverstiga %bv ocft ^ r dem a ^ st ^ b&t *& hjulringens diameter. Påkrympningen är som lätt inses nödvändig för att hjulbandet fortfarande må bibehålla sig möjligast fast på hjulringen, alldenstund påkännin- gen under rullningen på skenorna, isynnerhet sedan bandet blifvit något nött, sträfvar att uttänja detsamma. Uppvärmningen bör ske så likformigt som möjligt och är detta isynnerhet af vigt med hjulband af stål, hvilka vid olikformig sammandragning lätt kunna brista. För att få uppvärmningen jemn bör den ske uti för ända- målet afsedde ugnar. Efter afsvalningen fästes hjul- bandet ytterligare vid hjulringen med 5 å 6 st. koniska bultar, hvilka antingen nitas, eller med skruf och mut- ter tilldragas på insidan af hjulringen, såsom Fig. 13 utvisar. Det koniska hufvudet på bulten bör räcka nära nog igenom hela hjulbandet, för att, oaktadt af- nötning, alltid sitta säkert fast. Ämnet till bultarne bör man söka att erhålla af samma hårdhetsgrad som hjulbandet, för att dess yta under nötningen må bibe- hålla sig så jemn som möjligt. För hjulband af stål har författaren begagnat bulthufvudet cylindriskt efter Fig. 14 a af fruktan att det koniska hufvudet möjligen skulle kunna verka såsom kil och förorsaka hjulbandets söndersprängning, och på sednare tiden med uteslu- tande af alla bulthål i hjulbandet, endast såsom Fig. 14 b framställer, uti hålen för bultskrufvarne i hjul- ringen ingängat skrufvar hvars ändar endast räcka J- tum utanför ringen och för hvilka uti hjulbandet är ursvarfvad en ränna af ffc tums djup. Nämnde skruf- var tjena således endast som en ytterligare säkerhet för att hjulbandet ej kan komma utaf ifall det brister. Författarens erfarenhet är nemligen att då ett hjulband VjOOQlC
