65 Å lokomotiver använde pumpar äro i det hela vanliga presspampar, hvilkas konstruktion dock undergår hvarjehanda förändringar allt efter sättet på hvilket de anbringas. Figurerna 105 och 106 framställa de tvenne förut P***p för nämnde sätten för pumparnes fästning och erhållande ff^ning af rörelse, nemligen den förra vid framsidan af eld-^ w ^ a ^" staden och drifven genom excenterskifvor, den sednare eldstaden. åter utan eller innanför ramen, drifven från piston- Pi &- 106 - hufvudet. Båda harva sin pumpcylinder a gjuten a �P �mpför tackjern eller metall, pumpklof b äfven af tackjern eller f***ning stål, som ledes uti den i cylindern inpassade bussningen^Fi™?^"' i och packningsringen k, båda af metall, emellan hvilka packningen sammanpressas för tätning omkring kolfven. Rolf för Då afståndet emellan drifbjulsaxeln och pumpen ärj r H?? n ~ mycket kort, träffar man ofta pumpkolfven gjuten ihålig r e e p ^^l såsom Fig. 107, så att pumpstången kan fås längre stång. genom dess fästning inuti sjelfva kolfven. Fig - 107# Sugventilen c och tryckventilen d utgöras oftast af kulor antingen hela eller ihåliga, af omkring 2 tums diameter, tätande emot sätena g, hvilka såväl som ku- lorna äro af metall. Ventilhuset e är ofta gjutet i ett med cylindern; dock är det bättre att, om utrymmet medgifver, hafva detsamma löst för sig och fastskruf- vadt på sidan, hvarvid likasom uti / ventileme, utan fråntagning af rören, äro lätt åtkomliga genom ur- skrufning af muttern A, hvilken, tilldragen, på samma gång utgör ledning för kulan som den bestämmer gran- sorna för dess lyftning. Då ventilhuset är gjutet i ett med pumpcylindern har kulan sin ledning inuti en genombruten kåpa l, hvilken fastskrufvas vid sätet g. Af orsak att pumparne med deras ventiler ofta nog af en eller annan anledning kunna blifva obruk- bara, är det nödvändigt att de hvar för sig äro mer än tillräckliga för fyllandet af pannans vattenbehof, och äro de derföre vanligen så tilltagne, att de hvar Bandbok för Lokomotivförare. & VjOOQlC
