mycket om den sköna Sarah och han var färdig att applådera en så angenäm företeelse på Raboisen.
— Det är lördag, herr Blom, — började Ascher Lazarus, — och jag kan icke påminna mig den lördag, då jag icke ordentligt gått i synagogan, naturligtvis med undantag af de lördagar, då det varit dragning. I dag är det icke dragning och likväl följde jag icke Salomon och Nathan, då de begåfvo sig till Pool Strasse för att dyrka den ende guden. Jag gick i stället till Raboisen. Kan ni förklara det, herr Blom?
— Ni har bestämdt någon god nyhet, herr Lazarus! — svarade Gustaf Blom och fattade ännu en gång kollektörens hand. — Ni är min bäste vän, herr Lazarus! — och han var färdig att omfamna den som kom med en så glad uppsyn. Han hade otvifvelaktigt fulländat den omfamningen, om icke kastellanen stått bredvid och med sina loögon beskådat scenen. Gustaf Blom tyckte icke om ointeresserade vittnen till sina varma känsloutbrott, synnerligen om vittnet var en odräglig fångvaktare på Raboisen.
— Först och främst har jag en god butelj vin med mig, herr Blom! Vin fröjdar själen, sade Salomon den praktfulle, som också var Salomon den vise.
Ascher Lazarus tog fram en vacker butelj »Liebfrauenmilch». Gustaf Blom kände sig rörd öfver kollektörens vänlighet och hade verkligen ingenting emot att styrka sig med ett godt glas »Liebfrauenmilch». Han ville dricka kollektörens skål, sade han.
Kastellanen förklarade dock, att detta stred helt
