stridande mot reglementet. En fånge har icke rättighet att förse sig med något, som kommer utifrån. Han måste hålla sig till hvad inom fängelset finnes att tillgå, och jag är verkligen för närvarande i tillfälle att låta er af mig få köpa en flaska vin.
Gustaf Blom var nära att utbrista i vreda ord mot kastellanen för dennes egendomliga sätt att tillämpa reglementet, men Ascher Lazarus lade sin hand lugnande på hans arm och hviskade:
— Se så, ingen öfverilning, min gode herr Blom! Det är ledsamt att jag icke fick tillfälle att bjuda er på ett glas, men jag skall gömma den vackra flaskan för er räkning.
Fången smålog åt Ascher Lazarus och lät sin vrede mot kastellanen sjunka, anmodande den sistnämnde att taga fram en butelj godt vin och tvänne glas.
Kastellanen kom snart fram med en butelj vin, som icke var godt, utan tvärtom riktigt gement dåligt; men i ersättning för det dåliga vinet, på hvilket han sedan skref en räkning med rätt stora siffror, framsatte han trenne glas i stället för tvänne och slog sjelf uti alla tre, drickande herrarne till med en nådig nick och grinade rätt ärligt åt det sura vinet, offrande sig således sjelf för den frikostige fångens skull.
— Nu skola vi tala om affärer, min goda herr Blom, — sade Ascher Lazarus, sedan han med synbar motvilja druckit ur sitt glas. — Herr kastellanen torde nog i dag gifva sitt bifall till att vi tala om den affär, som förskaffat er, herr Blom, nöjet af hans bekantskap. I dag strider det ju icke mot reglementet?
