Sida:I Hamburg, en gammal bokhållares minnen.djvu/224

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
217

underkastades formlig diskussion, sedan naturligtvis nya förfriskningar först reqvirerats, och när natten redan för längesedan stadgat sitt välde öfver vatten och land samt månen hunnit ett godt stycke öfver skogsparken vid Dockenhude, satt sällskapet ännu på terrassen utanför »Fährhaus» och öfvervägde skälen för och emot.

Den liflige diskussionen hindrade icke att många nya »lebe hoch!» utbragtes för Gustaf Blom samt att herr Grünbein reguliert hvar tionde minut ansåg sig, såsom den äldste i sällskapet, böra föreslå en ny skål för den gamla firman vid Alter Wandrahm, och att denna skål lika reguliert dracks under de lifligaste uttryck af erkänsla såväl för firman som för herr Grünbein, hvilken så välvilligt åtog sig att föreslå en skål, som hvar och en hade velat föreslå, om sådant kunnat anses passande, då herr Grünbein, den äldste korrespondenten och dertill firmans prokurist, sjelf var närvarande.

Gustaf Blom deltog icke i den lifliga diskussionen, hvaremot han kände sig lockad att göra en lustvandring helt allena vid den mörka stranden, för att derifrån betrakta månglansen på flodytan.

Denna plan satte han också i verket, då allmänna uppmärksamheten åter var riktad på ett nytt tal, det tionde i ordningen, af herr Grünbein till förmån för firman Schmidt, Schmidt & Schmidt. Han vandrade utför de många trapporna, som från »Fährhaus» leda ned till stranden och stod slutligen vid flodkanten, der han snart försjönk i de ljufva betraktelser, i hvilka han ansåg sig berättigad att sjunka, när han ännu en gång erinrade sig hvad Ascher

10