för egen räkning i en annan del af staden. Det hjulet rullades mycket försigtigt, hvilket icke hindrade att herr Grünbein småningom blef en rik gammal man. Han gifte sig visserligen aldrig, hvilket någon, som trodde sig kunna tyda gåtor, ansåg hafva samma orsak, som herr Bloms celibat; men herr Grünbein köpte dock en liten villa i Flotbeck och roade sig ofta med att sätta sig vid »Djefvulsbryggan» och se huru floden steg upp på stranden samt sedan åter drog sig tillbaka. Hvad han då tänkte på, är svårt att veta. Herr Grünbein hade aldrig varit särdeles meddelsam.
Herr Krull hade en dag sagt till herr Wulff:
— Min käre herr Wulff, tycker ni som jag, så börja vi också affärer för egen räkning, associera oss och slå oss ned på något annat ställe på jorden. Hvad säger ni om Calcutta?
— Calcutta kan vara bra nog, — sade herr Wulff, — och nu är ju Martin Schmidt död och filialkontoret indraget. Vi känna just de affärerna.
— Huru står Krull, Wulffs & C:s conto? — sade herr Schmidt en morgon och stack in hufvudet i herr Bloms skrubb.
— Mycket bra, herr Schmidt, — svarade herr Blom. — Det är ett par dugliga affärsmän, som på ett par år i Ostindien tyckas hafva gått betydligt framåt.
Alla de öfriga kontoristerna från Gustaf Bloms yngre dagar i Hamburg hade också lemnat det gamla huset vid Alter Wandrahm och andra trädt i deras ställe. Det var unga, hurtiga karlar, hvilka också foro till Blankenese, åto middag i »Rainvill’s Garten» och roade sig vid Andreasbrunnen i Eppendorf
