— Vet du vad Dick, det var riktigt elakt av dig att säga som du gjorde, då vi åkte hit, anmärkte hon alldeles som om hon inte hört senare delen av hans fråga; en uppmärksam iakttagare skulle dock ha märkt några djupa, tysta andetag, som sluppo ur hennes bröst, då Dick nämnde ordet ”hustru”; och de kommo tätt på varandra.
— Vad var det jag sa?
— Om att jag gjorde mig till för de där karlarna i giggen.
— Du såg så ut, antingen du ville eller ej. O, Fancy, håller du av mig?
— Jaa.
— Förfärligt mycket?
— Ja.
— Och du vill bli min egen hustru?
Hennes hjärta klappade raskare och sände ut eller drog från hennes kinder olika skiftningar av rött svarande mot var och en av de växlande tankarna. Dick såg förväntansfullt på den mogna färgen på hennes fina mun, avvaktande vad som nu skulle komma.
— Ja — om jag får för far.
Dick gick alldeles intill henne, drog ihop läpparna och spetsade dem som om han tänkte vissla den ljuvaste melodi som fanns.
— O nej! sade Fancy högtidligt. Dick drog sig blygt tillbaka lite.
— Dick, Dick, kyss mig och låt mig sedan genast få gå! Det är nån som kommer! utbrast hon viskande.
⁎
