stinger mig nu så mycket de orkar. Jag undrar sannerligen att de kan hålla ut så länge.
— All right, käre vän; jag ska hålla ljuset medan ni går in, sade mr Shinar och tog sakteliga ljuset, så att Geoffrey kunde ge sig i väg, vilket han gjorde med sina sedvanliga långa steg.
Han kunde knappast ha hunnit runt husknuten förrän andra fotsteg hördes närma sig uthuset; en fingertopp syntes i hålet genom vilket träklinkan lyftes, och Dick Dewy steg in, efter att hela denna tid ha vandrat fram och tillbaka i skogen, fåfängt väntande att Shinar skulle försvinna.
Fancy såg upp och välkomnade honom med en viss förvirring. Shinar klämde om ljusstaken med ett fastare grepp och började sjunga oförtrutet för att hans tystnad inte skulle ge Dick den föreställningen att han inte var fullt hemmastadd och obesvärad:
”Kung Arthur hade sönerna tre —
— Är er far här? frågade Dick.
— Inne i huset, tror jag, sade Fancy och såg vänligt på honom.
Dick överskådade ställningen och föreföll inte livad att skynda sin väg just i den stunden. Shinar fortsatte att sjunga:
”Mjölnarn blev dränkt i sin damm
och vävarn hängd i sitt garn
och f-n drog i väg med en skräddarsven
så liten och lätt som ett flarn.”
198
