Sida:I grönan skog 1922.djvu/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Att bina skulle ge sig till att svärma just då av alla tider och årstider! fortsatte Dick och kastade en vältalig blick som ett nät över hela auditoriet. En fin svärm är det också: på tio år har jag inte sett dem svärma så fint.

— Ett gott tecken, sade mrs Penny ur sin erfarenhets djup. Ett utmärkt tecken.

— Jag är glad att allting ser så lovande ut, sade Fancy med en lättnadens suck.

— Det är jag med, sade de fyra brudtärnorna med mycken sympati.

— Ja se bin kan man inte skjuta upp, sade den disharmoniske morfar James. Gifta sig med ett fruntimmer se det kan man göra när som helst; men en bisvärm den kommer inte när man ber den.

Dick fläktade sig med sin hatt. — Jag begriper inte sade han tankspritt, vad det kunde vara som mr Maybold blev stött för — en karl som jag tycker så mycket om. Han riktigt tydde sig till mig när han först kom, och han brukade säga att han skulle vilja se mig gift och att han skulle viga mig, antingen jag blev gift med någon i hans församling eller ej. Jag gav honom en liten vink när jag tog ut lysning, men han tycktes inte ta vidare väl upp, så jag sa ingenting mer. Jag undrar hur det kom sig.

— Det undrar jag med! sade Fancy och såg ut i tomma luften med sina vackra ögon — alltför vackra och förfinade för hustrun till en forman; men kanske inte alltför snälla.

— Kommit på andra tankar som folk brukar, sade formannen. Gott, pojkar, det blir allt en hel del som kommer att se på oss i dag, när vi väl ger oss i väg.


248