— Kyrkan blir fullproppad, sade Geoffrey, mest kvinnfolk och så en rad pojkhuvuden i höjd med fönsterna i koret.
— Å javisst, du har ju vart med om det två gånger, sade Reuben, så du måtte väl veta besked.
— Jag skulle kunna vara med på't en gång till, sade Dick, och två gånger med förresten, eller ett dussin gånger.
— O Dick, sade Fancy förebrående.
— Nå käraste, det är ingenting — bara lite skryt. Men du är nervös så det knittrar i dag.
— Och sen när det är över, ska vi förstås marschera par om par runt i socknen.
— Javisst, sade mr Penny: par om par — varje karl med sin kvinna, skulle jag tro.
— Jag skulle aldrig stå ut med en sådan förevisning, sade Fancy och såg på Dick som för att få visshet om han kunde.
— Jag går med på allt som du och sällskapet för övrigt finner för gott, käraste! sade mr Richard Dewy hjärtligt.
— Tja, så gjorde vi när vi vart gifta, eller hur Ann? sade formannen, och så gör di allihopa, pojkar.
— Så gjorde vi med, sade Fancys far.
— Och så gjorde Penny och jag, sade mrs Penny. Jag hade på mig mina bästa träskor från Bath, minns jag, och Penny han var stött för di kom mej att se så lång ut.
— Så gjorde far och mor, sade miss Mercy Onmey.
— Och så ska jag göra om vi lever till jul, sade Nat som var kyrkmarskalk energiskt och såg i riktning mot miss Vashti Sniffs person.
