— Hyggligt folk gör inte det nu för tiden, sade Fancy. Men eftersom mor gjorde det, skall jag också göra det.
— Jaha, återtog formannen, det var en Vite tisdag då jag gjorde det. Mellstockklubben gick omkring samma dag, och vi nygifta kom efter dem. Alla skulle de ha på sig något vitt till pingst på den tiden. Pojkar, jag har kvar di vita byxorna som jag hade då. Di ligger därhemma i en ask. Inte sant Ann?
— De fanns tills jag sydde om dem åt Jimmy, sade mrs Dewy.
— Och om det vore rätt, så borde vi efter den här socknen också gå runt i Övre och Nedre Mellstock och hälsa på Vineys och så ta vägen hem över heden, sade mr Penny, som åter hade fått upp spåret på samtalsämnet i fråga. Mejeristen Viney är en mycket hygglig karl, och det är också brukarn Kex, och hos dem borde vi visa oss.
— Sant nog, sade formannen, vi borde gå Mellstock runt för att göra vår sak ordentligt. Vi kommer allt att märkas, där vi vandra runt och runt, eller hur grannar?
— Det gör vi: en ståtlig syn för allt folket, sade mrs Penny.
— Hallå, sade formannen och fick med ens syn på en sällsam mänsklig varelse som stod i dörröppningen klädd i en lång blusskjorta av fyrkantigt snitt och vit som snö.
— Nej se Leaf, hur har du kommit hit?
— Jag har kommit för att få höra om jag kunde få lov att komma med på bröllopet — hehe! sade Leaf med blyg stämma.
— Nej men Leaf, sade formannen förebrående, du vet att vi inte vill ha dig med här i dag: vi har inte plats för dig, Leaf.
250
