— Först till arrendator Ledlows; de andra som vanligt.
— Och hör nu, Voss, sade formannen som avslutning, ni håller vakt här till halv tre så där; värm då upp mjöd och cider i grytan som ligger ovanför kopparkastrullerna och tag det med matvarorna till kyrkporten, du vet.
Strax innan klockan slog tolv, tände de lyktorna och gåvo sig i väg. Månen som var i tredje kvarteret hade gått upp efter snöstormen ; men de tätt hopade snömolnen förtogo månskenets styrka så att det var som ett svagt skymningsljus vilket mera kändes i själva landskapet än på himlavalvet. Blåsten hade lagt sig, och prasslet av fotstegen och klangen av pratet ekade med en spänstig återklang från varje stolpe, vägmärke eller gammal trädgårdsmur de gingo förbi till och med där det var det kortaste avstånd till det föremål som framkallade ekot. Utom det lilla buller de själva gjorde förnams ingenting, bara då och då rävtjut från Yalbury Wood eller en hares prassel i gräset, då han gnodde undan för dem.
De flesta av de bortersta lantgårdarna och byarna hade besökts vid tvåtiden; sedan gingo de tvärs över allmänningen fram till den förnämsta byn. Då de inte följde en tydligt utstakad väg, måste de gå mycket varsamt fram för att inte stöta ansiktena mot de lågt nedhängande trädgrenarna som på många ställen bildade ett tätt nätverk.
— Tiderna ha förändrats från förr i världen, sade Mail och såg i andanom gud vet vad för intressanta forna perspektiv, medan hans blick vilade på marken, därför att det föll sig lika lägligt som något annat. — Folk bryr sig inte så mycket om oss längre. Jag har gått och tänkt på
34
