mannen, antog ett stelt och skrämt leende så länge svängomen räckte — ett leende som fyllde ansiktet med rynkor och plånade ut ögonen till små raka bindestreck; så piruetterade hon omkring framför honom och upprepade inte bara dansens egna figurer utan också de mindre svängar som formannens rika fantasi hittade på emellanåt — en imitation som röjde en rent av slavisk hörsamhet, icke utan en släng av rädsla.
Damernas örhängen dinglade och slängde och gjorde riktiga volter, tills de återigen slogo i lugnare takt mot öronen. Mrs Crumpler — en tjock fru som av någon oförklarlig anledning ständigt dansade i ett vitt förkläde — gled så mjukt och jämnt genom figurerna att man aldrig såg hennes fötter; det gav folk med fantasi en föreställning om att hon gick på trissor.
Minut efter minut gled förbi, och sällskapet kom till sist i det stadium då damernas nackhår börjar se oredigt och försummat ut, då även de smärta unga flickornas ansikten antaga en fuktig glans — det har redan länge stänkt en otäck dagg från deras kavaljerers fysionomier; kjolarna gå upp i pressningen och äldre folk, som gett sig i leken för att vara ungdomen till lags, börja känna små darrningar i trakten av knäna och önska den oändliga turen åt skogen; och i sådana lantliga tillställningar av den grundliga sorten händer det att västarna knäppas upp och att spelmännens stolar av det ursinniga filandet skjutas ett långt stycke från sina ursprungliga platser.
Fancy dansade med mr Shinar. Dick visste att Fancy för att följa en god sed var tvungen att dansa lika älskvärt med den ena kavaljeren som med den andra; men han kunde inte låta bli att säga sig själv att hon inte behövde
