Jag (förlägen, litet nappande på mitt skärp): Åh, inte just bara för det! Men ävenväl det har sina behag.
Hon: Kanske för att du fick dansa med prinsen?
Jag: Åh, inte just endast och allenast därföre, ehuru, det var mycket roligt!
Hon: Nå för vad då?
Jag (litet förtrytsamt och självständigt): För det hela, som roar och behagar mig.
Hon: Så-å! Oändligen smickrande för det hela, varav jag är en liten, odelbar atom. Vad tycker du om fröken Staël?
Jag: Ganska bra! Hon ser söt ut! Självsvåldig, men naturlig, kvick och rolig.
Hon: Det kan jag inte finna, och inte lär kronprinsen i Preussen funnit det heller. Vet du vad hon svarade honom sedan hon många gånger talat till honom, och han endast svarat oui eller non?
Jag: Nej!
Hon: Jo, hon gav honom bara en liten laglig örfil med det utropet: Petit morveux, qui ne sait pas seulement parler Français!
Jag: Åh, det är väl bara fabler?
Hon: Point du tout! Jag har hört det av flera personer. Nå, vet du vad hon sagt till baron E. i afton?
Jag: Huru skulle jag veta det?
Hon: Jo, ser du, hon förklarade rent ut att, när hon dansar här i Sverige, så gör hon det bara en imagination, och att våra gentilaste kavaljerer icke hava annat värde för henne än att vara lika tel ou tel i Petersburg, men att här fanns ingen som var lik Maisonfort.
Jag: Stackars flicka! Och dessa oförsiktiga och barnsliga uttryck hava redan spritt sig så fort!
Hon (komiskt leende): Ja, hå, hå! Det är en ondskefull värld, vi leva uti! Men, skulle jag förtro dig sanningen, så — tänker jag precist det samma som hon. Gör du inte så med?
92
