sällan hade tid att tänka på Melida, och sällan nog såg jag henne, ty hon var nu, under riktiga vinterkarnevalen, på långt när icke så ofta med generalskan och Emilie som förut under hösten, och ju mer jag närmade mig Pauline, desto mer sluten och otillgänglig blev Melida. Även bidrog till den lilla köld, som började råda mellan oss, ett och annat ord, framkastat av Pauline om Melidas egensinne, inbundna karaktär och kallsinnighet för alla utom sig själv. Jag föll således på den tron, att detta måste väl Pauline bäst känna, som varit uppfostrad med henne. Dessutom hade jag, sanningen att säga, så mycket i mitt arma huvud att utom Otto fanns ingenting som fick någon egentlig eller stadig plats, varken där eller i mitt hjärta. Ett evigt stridsämne mellan mig och Otto var att jag, oaktat alla hans böner, hotelser, löften och försök, dock aldrig ville tillåta honom att få komma in på mitt rum. Jag hade gjort mig en helig lag av detta och, huru många tusen gånger jag än varit färdig att bryta min föresats, förblev jag den dock trogen. Jag hade invant min nya kammarjungfru, Mina, att likasom jag alltid skjuta för rigeln, så fort hon kom in, samt låsa dörren, när hon gick ut, och Otto visste nu ganska väl, att varje försök var rent av fruktlöst; därföre hade han slutat rycka på dörren, men bad så mycket ivrigare, ehuru hårdnackat jag nekade. Han förebar alltid, att han hade tusen saker att säga mig, som han nu varken hann börja eller sluta på dessa små tjuvstunder, som han alltid kallade våra få ensamma möten. Jag sade en gång, dels för att giva Otto någon ersättning för vad jag nekade honom, dels av verklig övertygelse, att i vårt förhållande var däruti rätt litet ont: Tag penna och papper! Men han höjde då på axlarna, skakade på huvudet, suckade djupt och sade: Nej, det är inte värt! Det våga vi icke. Han var nu ofta vid ganska mulet lynne, kallade sig stundom en tiger, sade sig vara outsägligen olycklig; men när jag frågade honom efter orsaken och vad han menade svarade han blott, likasom vaknande ur en dröm: Ja, se, allt det skulle du få veta
109
