jag kan icke säga ut det. Du tror kanske, att jag aldrig tänkte på dig under denna tid. Jo, tusende gånger. Din bild svävade framför mig natt och dag, trädde mellan mig och Malvina och allt annat. Men jag jagade bort den! Men jag skrattade åt min dårskap, som jag på spe kallade min två-dagiga kärlek, och trodde att jag skulle kunna skratta bort den. I denna sinnesstämning kom jag åter. Jag ville icke råka dig här hemma. Därtill brast mig håg och mod, därföre låtsade jag vilja göra mamma en surpris med att komma upp på Amaranten. Där såg jag dig länge fast du icke märkte mig, såg dig och blev åter din, din med liv och själ! Men jag trodde, att du redan glömt mig. Jag trodde att du älskade Edward H. Jag ville börja med att pröva dig. Eller snarare, jag vet icke, vad jag i början ville; men säkert är, att jag trodde dig icke långt när vara den ängel, som jag nu finner, eller att min kärlek till dig skulle taga denna rasande kraft, som hotar att bräcka mitt hjärta, ty jag älskar dig utan gräns och måste dock avstå dig, om jag icke skall vara en bov och anses för sådan. Och vad är jag väl emot dig? Jo, en niding, en tiger, ty så har jag lekt med ditt arma hjärta och din själafrid, du oskyldiga, rena duva, Ottilia, fly med mig! Detta står oss ännu öppet. Kanske efter tider och år kunna vi återkomma, och allt bliva gott. Om jag blott utan för mycket uppseende kunde få mitt avsked, att jag slapp lämna mitt land som en nedrig rymmare, och om jag blott hade en tjugondedel av vad jag en gång i framtiden får av ägodelar! Då, då, min Ottilia, då vore det icke en sak att tänka på, — men nu? Vad skulle jag bjuda dig för denna uppoffring? Fattigdom och elände och människors förakt. O, du skulle förbanna mig då! Och du förbannar mig kanske nu! Ottilia, vet du, livet har icke rätt mycket värde för mig i detta ögonblick! Ottilia, döm över oss! Din dom är min lag. Jag vågar knappt giva dig en vink om vad jag ändå på knä ber dig bestämma över oss. Ett ord av dig, ett enda ord — och jag är redo! Tänk på det! God natt! Nu går jag till din dörr. Där
135
