fantasi. Vredgas icke, kära Mormor! Kom ihåg, att all förställning är nu bannlyst, och du må gå till dig själv i din ungdom, du må fråga vilken livlig, sextonårig flicka som helst, och, om hon då säger, att icke unga, sköna riddare, prinsar, grevar, löjtnanter, magistrar, studenter, adjunkter, sergeanter, hemmanssöner och ”herregårdsdränga”, att de icke spöka i huvudet, allt efter den uppfostran och omgivning hon haft — — så ljuger hon. Hälsa henne det från mig, som var oskyldig, trots någon. Ur alla dessa villor och fantastiska hägringar vaknade jag upp, när du utropade: ”Ah, min niece, Grevinnan X.; det ser jag på det ljusblå livrét!”
I detta ögonblick försvunno alla mina drömmar om riddare, prinsar och Napoleons generaler. Nu såg jag blott för min inbillning min tante Aline, som jag hört dig, käraste mormor, så mycket berömma och rosa för hennes skönhet, hennes mildhet, hennes kvickhet, hennes talanger, hennes goda, fina smak och hennes älskvärdhet på allt sätt. Med ett språng var jag ur trädgården och på trappan, för att få emottaga detta underverk i kvinnoskepnad, som jag trodde bara ideligen förkovrat sig och vuxit till i allt skönt och härligt på de tjugo åren, som du icke sett din niece och min tante, grevinnan Aline v. X. Jag var ännu så oerfaren, att jag alls inte begrep, det en tante nästan omöjligt kan vara en sånggudinna eller en av gracerna, åtminstone i en sextonårig flickas ögon. Jag stod i en väntan, som skulle Olympen på en gång öppnat sig, och alla dess gudomligheter, förenade hos tante Aline, stigit ned därifrån. Vagnsdörren ansåg jag som själva dess port. Jag darrar av en tjusande längtan! Vagnsdörren öppnas! — En kammarjungfru, gamla Annette, med en påse och ett resapotek, ett rödbrusigt anlete och ett jämntjockt smalben, är det första jag upptäcker, och, när denna förfärliga syn äntligen giver rum för den på högra sidan sittande tanten, upptäcka mina ögon ett torrt, magert benrangel, med insjunkna, färglösa kinder, med ögon skarpa och runda, med en mun utan en enda tand, händerna vita
15
