som grissylta, och hela denna figur insvept i siden och fina broderier, band och flor. Jag trodde, att jag drömde, och att den rätta tanten satt bakom henne; men, alldeles inte, där satt Caresse, tantes lilla pudel, oändligt vacker, vit och krusig, och vars alldeles oväntade anblick något litet ersatte alla mina svikna förhoppningar. Även du, min lilla mormor, tycktes häpna, när du såg din niece Aline; Men du har väl sett så mycket sådant sådant förr, att du sade ingenting därom, och snart hade ävenväl jag glömt alla mina villor om tanten, för det gruvliga bråk, som man i verkligheten fick för hennes skull. Hon kom från Ramlösa och Köpenhamns skickliga läkare dessutom. Hon var otroligt svag och nervös. Tre gånger kokades hennes vattengröt om igen, innan den blev till pass, och fem gånger bäddades hennes säng, innan Annette blev bekant med dynorna och hittade på rätta sättet att placera dem. Alla fönster och dörrar i hela vårt stora hus skulle stängas för drag. Jag håvade flugor på väggarna och mygg i fönstren, tills jag höll på att falla tvärs igenom de senare. Du var även helt trött, när vi slutligen kommo i ro fram mot dagningen, och, när jag kom upp på min kammare, skrattade jag så, att jag fick kramp, åt alla de besynnerliga saker, jag sett denna ovanliga afton. Jag var likväl så mycket, vad man kallar, upprymd och uppstämd, att jag trodde, vart enda ögonblick skulle bjuda en ny katastrof, då jag likväl inom mig kände en kaotisk förhoppning, att den nästa måste hava ett större behag än tante Alines oväntade ankomst. Men de uteblevo alla, och solen, som stack mig starkt i ögonen, emedan jag i häpenheten glömt nedfälla min rullgardin, var det första, som väckte mig. Klockan slog 8. Min Gud, vad jag skyndade att kläda mig, för att icke få lida för mycken smälek av min nykomna tante och av dig, min goda, enkla, rara Mormor, för min långa morgonsömn. Inom 10 minuter var fröken färdig, lockarna genomkammade och vridna om fingrarna, den hemvävda röda och vita klänningen igenknuten, det lilla svarta sidenförklädet likaledes, och en
16