den fasta föresatsen att hädanefter kunna repa upp namn, som Mose i sin Numeri, till trots för tantens jämförelse mellan mig och den dövstumma pojken.
Av den övriga resan minns jag intet särdeles annat, än att gästgivaregårdarne alldeles förlorat sitt behag för mig, helst sedan tante försäkrat mig, att det vore ”det mest opassande i världen för en ung flicka, att gå omkring och läsa, vad som stod skrivet på väggar och fönsterrutor, samt ändå större brott att rista dit något själv, vilket förr utgjort ett otroligt nöje för mig, vidare, att jag darrade av glädje, när jag äntligen skulle få se en stad, och vi till min fröjd körde in uti det lilla, otäcka ***köping, men det påminde mig om ett gammalt, dumt rim, som dock är en fullkomlig bild av min känsla med dess höjd och dess fall:
Aurora öppnade sin purpurdörr;
Men sedan åt hon bröd, som doppat var i smör.
Jag skrattade så åt dessa usla, röda träkojor, jag, som aldrig hade något mindre i fantasien, när jag tänkt mig en stad än Venedig, Neapel, Genua, Marseille, eller, med ett ord, någon av de gudomliga sjöstäder, varav vyerna sutto hemma hos dig i matsalen. Jag skrattade och gjorde så många jämförelser mellan mina förhoppningar och verkligheten, tills Annette — blev ond, som, mig alldeles ovetande, var född i det lilla furutimrade och rödfärgade ***köping. Tanten fann även för gott att taga parti av ***köping och sade litet vasst, att flera ting än ***köping torde vara sämre än jag behagat föreställa mig dem, men gav mig då ett, i många onödiga ord inrullat råd, att icke för mycket giva luft åt mina ”felslagna beräkningar och imaginationer”, utan taga var sak sådan den var och icke tro, att min inbillning var ofelbar, m.m. För första gången föll det mig in, att Stockholm kanske icke fullkomligt hade alla de behag utom och inom, som jag förmodat, vilket var
28
