emedan jag fann henne behaglig, kvick och rolig samt artig och förekommande mot många andra. Melida kostade mig många tårar. Jag försökte allt, för att hon skulle älska mig; men en tyst, nästan passiv välvilja var allt, vad hon återgav mig; behövde jag likväl någonsin en hjälp, ett försvar, ett gott råd, så var jag alltid säker att finna det hos henne. Ville jag förtro henne något, så upptog hon det utan köld eller liknöjdhet, men sökte aldrig något förtroende och gav mig heller aldrig något. Hon var mig en gåta, som jag oupphörligt sysselsatte mina tankar med. Fröken Nanny eller Nanna, som hon uttryckligen utbett sig att få heta, var ett verkligt spektakel och en allmän epigramcotelette i hela vår stora krets. Alla hennes passioner, och hon hade många, voro satta i hexameter. Hon talade icke som andra människor, hon handlade än mindre såsom sådana, hon tänkte och drömde i metriska former; men överst på hennes parnass stod icke solguden själv och vinkade henne till sig; utan en ohygglig diktan och traktan att göra sig själv märkvärdig och sitt namn odödligt, se där den lockmat, som föranledde hennes försök att klättra uppför Pindens, i så fall lodräta brant. Hon var obehaglig på allt sätt och en stötesten för den nya skolans framgång, ty, varhelst hon talade för densamma, väckte den endast spe och löje. Sin magister hade hon något dragit sin hand ifrån, allt sedan han släppte sitt hjärta löst, och detta blint och dumt rusade till mig, som sannerligen inte visste, vad jag skulle göra med, varken själva detta besynnerliga, av galenskaper och icke av kärlek fyllda hjärta, eller alla de tjogtals poesier i alla möjliga former och under de mest vidunderliga namn, som han ägnade mig, otacksamma och skrattsjuka flicka. Det var en vanlig begäran av ungdomen i våra kotterier: Nå, Ottilia! Nå, min nådiga fröken! Visa oss en ny eruption av eder galna magisters eldsprutande hjärta! — och sällan var det som jag icke kunde bestå dem med något dylikt. än var det en sonett över mitt hår, där detta ehuru kastanjebrunt, liknades vid guld, än
67
