supposito, at de den Tiden warit til: hwilket fölger, om man medgjer at han ment wåra Runor.“ Hitintil Hr. Auctoren om Helsingrunorna.
Men härwid kan ock om Runornas Likhet med de Latinske Bokstäfwer widare anmärkas, at man på en del Ängelska och Swenska Mynt finner någre Latinske omwände, så at et L blifwer nog likt Runan ᛚ och V Runan ᚣ. Med det fordom brukliga fyrkantiga O, ▭ eller ▱ är Runan ᚯ icke så mycket olik; emedan allenast en rät Strek fattas, som jämte en annan likadan icke blifwit tåld i någon Runa. Runa ᛡ kan man föreställa sig i et liggande H eller エ, ᚴ och ᛦ i K och ᚱ, när nedre Sidstreken i det ena, och den öfre i det andra, bortkastas eller nedflyttes ᚿ och ᛆ igenfinnes på samma Wis i N och A, när hwar deras minst nödige Staf afskäres.
3. Cap.
Om Skilnaden imellan wåre Hedniske Bötastenar
och Runstenarne samt desse inbördes
At Wårdstenar utan Skrift til Tekn af wåre Förfäders Tapperhet alt ifrån Odens Tid blifwit uti Swea Rike upreste, inhämtas af Ynglinga-Sagan, hwaräst ibland annat uti 8. Cap. om Odens Lagar dessa Ord förekomma: Epter göfga Menn skyllde Haug giora til minningar: Enn epter alla tha menn er nokuth Mannsmot var ath, skyllde reisa Bantasteina; oc hellst sa fithur leinge sithann d. ä. “Efter namnkunnige Männ skulle Högar göras, til Åminnelse: Men efter alle, som någon manlig Gärning uträttat, skulle man upresa Böta-Stenar.„ I Swenska Öfwersättningen förmenes wäl at Run- eller Graf-Stenar härmed skola wara beteknade; men däruti ligger et dubbelt Fel. Ty först innehåller själfwa Ordet Bötastenar ingen sådan Bemärkelse, som antingen uppå Runor eller Grafwar något Syftemål kan hafwa: Och sedan finnes intet af någon gammal Underrättelse, at desse Stenar nödwändigt på samma Ställe skulle upresas, där den döde fåt sin Lägerplats. Troligt är, at Jacobs Sten i Bethel, som han til en Wård och Åminnelse af sin Syn och sit gjorda Löfte på samma Ställe upreste och med Olja begöt, Gen. 28. Wersen 18.
