wägars Uplagande, Brunnars Gräfning och Förfärdigande m. m. borde njuta något Hederstekn för sin Wälgärning, såsom Ärestoder eller något annat besynnerligt, som kunde hos Inbyggarne upwäcka en ny Täflan. Om denna Statslära är riktig, som wäl icke lärer nekas; så finne wi hänne på detta Wis i wåre Runstenar längesedan hos oss hafwa warit iagttagen, och med Catholska Religionens Grunder förend.
6. Efter en Förtekning på 750 Namn, som uti gamla Nordiska Språket hafwa sin egen Betydelse, upräknas åtskilliga Biblilska, såsom Absilon, Daniltr, Jacaubr, Jon, Simon, David, jämte en Hop andra, som senare Tiders Helige burit. Då dessa Namn på Runstenar förekomma, finner hwar och en snart, at de witna om samme Stenars icke högre Ålder, än ifrån de Tider, då samma Bibliska och Utländska Folknamn med Christendomen hit i Landet inkommit.
7. Bewises, at de, som på Runstenarne sägas hafwa farit til Grekland, företagit sig dessa Resor, sedan wåre Förfäder börjat antaga Christendomen, däraf, at Adamus Bremensis ed. Lindenbr. C. 222. berättar, det de, som uti Nordiska Länderna woro bekante, försäkrat honom, at någre ifrån Swerje farit Landwägen ända til Grekland, men at samma Resor uti hans Tid merendels försöktes med Fartyg, för at så mycket bättre kunna emotstå de Barbariska Folkslag, som bodde i Wägen, och wid Genomfarten äljäst woro dem til Hinders: Asserunt periti locorum a Sveonia terrestri via quosdam usque in Greciam penetrasse; sed barbaræ gentes quæ in medio sunt, hoc iter impediunt, propterea navibus tentatur periculum. Förnämsta Skälet som utur detta Witnesbörd hämtas at styrka upgifwne Satsen, består förmodligen däruti, at i denne Skribents Tid allenast någre ifrån Swerje farit Landwägen til Grekland, såsom hade denne Fart då först nyligen blifwit påhittad; Men af Ryska Historiens Sammandrag uti Företalet til Ingwars Saga, lärer synas, at wåre Förfäder, äfwen förr, än de blifwit Christne, farit denna Färd. Nog, at man af detta Wittnesbörd tydligen finner, huru Swerje wid år 1070, och ännu senare, utskickat Greklandsfarare, och at då en allmän och wedertagen Wäg warit härifrån til Grekland igenom Ryssland. Ty at detta sidstnämnda Rike icke blott och allena är ment med Grekland, när det uppå wåre Runstenar förekommer, wises af Harald Hårdrådes Saga hos Sturleson på flera Ställen, T. 2. p. 396, 57, 243, 62, 68, 70, 397 coll. 240, 395, 243.
