Ol. H. Hist. på Rim p. 59. Sturl. T. 2. p. 244, 397. och af en Runsten (4. Fl. N. 3), hwarpå Greklands Haf nämnes: som icke wäl kan wara Sinus Fennicus, fast än man därifrån igenom åtskilliga Floder och Watn skulle kunnat komma til det rätta Greklands Haf; hwllket på Land-Chartor ännu i dag så kallas. Sturleson omtalar äfwen någre Swenske, som warit Christne, och ibland de Constantinopolitanske Wäringar, på Grekiska βάραγγοι kallade, tjänt Käjsar Alexius och flere detta Rikes Regenter. Man kan därföre ingen Orsak finna, hwarföre wi, för at efterfölja utländske Skribenter, skulle behöfwa at uptänka något nytt, och uti Norden, så mycket man ännu af wåra inhemska och Isländska Efterrättelser wet, obrukligt Namn på Ryssland, som gemenligen hos de Nordiske Skribenter kallas Gardarike, eller ock bara Garda: hwadan Olof Tryggwason, som där längre wistades, wid sin Återkomst til Norje blifwit kallad Gärdskur eller Gerskor. Och om än detta bemälte Konungs Tilnamn kunde betyda det samma, som den Grekiske, och det följagtligen på något Wis bewisa, at man här i Norden inbillat sig, det Olof Tryggwason warit i Grekland, eller det på Grekiska Religionen som han i Ryssland bekänt sig til, skulle haft något Syftemål (som Torfæus Hist. Norv. T. 2. p. 339. likwäl annorlunda af gamla Språkets Art bewiser); så följer dock icke däraf at Ryssland hos wåre Förfäder någonsin blifwit kalladt Grekland: som dess utom, så wäl som Ryssland, och såsom et helt annat Land än detta, ifrån desse Tider igenom Handel ock Härfärder här uti Landet nogsamt war kunnigt. Om Ursprunget til Wäringars Namn och Ämbeten handlas widlyftigt, samt förmenes at de icke stort för år 1041 blifmit βαραγγοι kallade; fastän Jornandes och Procopius dem redan i sin Tid under Namn af fœderati eller Φοιδερατοι ihugkommit: hwilket Ord, då det på Göthiska blifwit öfwersatt, af Vara, Förbund, Fœdus, uti Wäringar kommit at förbytas, som åter i bruten Grekiska βαράγγοι af sig alstrat. Disp. Magn. Ol. Beronii de peregrinat. gent. Septentr. in Græciam. At denna Namnwändning likwäl icke skedt förr än sedan en större Förstärkning af Norrmän från Norden tilkommit, är nog troligt, aldenstund bägge dessa Namn på en Tid uti Grekiska och Nordiska Historien förekomma, när det började blifwa Mode at fara ifrån Norden til Grekland för at tjäna i Fält, och sålunda förwärfwa sig Gods och Penningar; hwarpå man ock i Grekiska och Arabiska Mynt, som uti Swensk Jord til Öfwerflöd blifwit hittade, utom de förnämnda skriftliga Efterrättelser, ännu i Dag kan finna Bewis och Wedermälen.
