Så får ingen tänka om scouter. Var en scout går fram, skall ordning och reda följa i hennes spår. Bara man ser en scout, skall man få en instinktiv känsla av ordning och snygghet. Den skall så att säga ligga i luften omkring henne. Men det är inte nog med att den enskilda scouten är ordentlig, samma ordning, men mångdubbelt starkare, skall finnas, då vi äro samlade femtio, hundra eller tusen.
Det är därför vi begagna oss av uppställningar. Men dessa äro ej fullgoda genast utan måste övas in. Varje scoutflicka skall ha fullkomligt klart för sig, var hon skall stå, vilken uppställning det än är fråga om. Det är resultatet, men på samma gång uppöva vi också förmågan att hastigt uppfatta och utföra en order. Ty en uppställning skall ske hastigt. Inte genom någon vanlig lunk, utan så fort benen möjligen kunna röra sig. Men offra ej för mycken tid åt uppställningen. Vi ha viktigare saker att syssla med under den korta tid, vi ha anslagen åt övningar. Det är ju också för att i längden spara tid, som vi öva dem. Fem à tio minuter var gång är absolut tillräckligt. Hålla vi på längre, är det fara värt, att flickorna ej orka med den spända uppmärksamhet, som fordras, utan tröttna och slappna av. Men arbeta en liten stund varje gång! Låt det bara gå med fart och kläm, så visar sig snart resultatet. Och det går bättre för var gång!
KOMMANDO I ALLM.
Vid ledandet av en avdelning begagnar man dels tillsägelse-, dels kommandoord.
Tillsägelser användas för instruktion före en övning.
Kommandoorden delas i lystrings- och verkställighetsord, t. ex. giv — akt. Lystringsorden ange, vad som skall göras, och böra uttalas klart, tydligt och jämförelsevis långsamt, så att alla kunna uppfatta dem. Verkställighetsordet bestämmer tidpunkten för rörelsens början och uttalas tydligt, men kort och bestämt.
Mellan lystrings- och verkställighetsorden göres ett uppehåll, så långt, att alla hinna få klart för sig, vad lystringsorden gälla. Längden blir därför olika vid skilda tillfällen. Den, som är ovan att kommendera, bör ge noga akt på sig
