Fig. 1
Här i Sverige är det ett vanligt slarv, att flaggan får vara hissad över natten. Sådant får ej förekomma; det är vanhedrande.
Att använda nationalflaggor som dekoration kan endast försvaras, då de intaga en fullt värdig plats. Att med flaggor bekläda bänkar och sittplatser bör förbjudas. (Använd flaggduk!)
Flaggan bör endast användas så länge, att dess färger äro klara; sedan bör den brännas.
Då flaggan ej är hissad, bör den förvaras väl hoplagd å fuktfritt ställe.
Flaggans påstickning, hissande m. m.
För flaggans påstickning eller flaggans fästande vid ”sejnfallet” (flagglinan) äro i allmänhet följande anordningar vidtagna. Genom flaggans ”stående lik” (a, fig. 2), varmed förstås den sida av flaggan, som vid hissandet kommer närmast flaggstången, är dragen en lina, som i sin övre del har en ”lekare” (b) av mässing, fästad så, att en kort hals (c) bildas vid flaggans överkant. Nedtill är denna lina, som under flaggan bildar en ”stjärt”, försedd med en ”tagling” (d), vars ändamål är att förhindra linans uppslagning (söndertrasande).
Flaggan påstickes vanligen genom användande av ett s. k. skotstek. Andra sätt för påstickning finnas, men anses icke behöva anföras. Skotstek förekomma av två slag, enkelt (a, fig. 3) och dubbelt (b, fig. 3). Med ledning av fig. 3 skall man efter någon övning utan svårighet kunna riktigt fastgöra flaggstjärten vid sejnfallet; för påstickningen av lekaren eller
