förvaltare. Medel anskaffas antingen genom en låg årsavgift till kårkassan eller genom lämpligt arbete.
Men vi ha gått händelserna i förväg. När man skaffat sig nödig kännedom om scoutrörelsens mening och anda och övat sig själv i klassproven med hjälp av Instruktionsboken, kunna 6—8 flickor få börja. Ej flera. Man blir själv ledare för denna lilla patrull, som är ämnad att utgöra stamtruppen, och övar dem flitigt och grundligt i alla III klass prov samt om möjligt även i en del av II klass. När denna patrull är väl hemma i sina stycken, kunna flera flickor få börja och kåren organiseras. De lämpligaste flickorna ur stamtruppen bli då patrulledare. Varje patrull består av omkring 6 medlemmar, däribland en vice patrulledare.
Patrulledarna ha, med tillhjälp av övriga flickor ur stamtruppen, de nyas utbildning om hand. Detta hindrar ej, att de samtidigt arbeta vidare på sin egen utbildning, och det gäller även att se till, att de äldre flickorna såväl som de yngre få sin del av övningstiden.
En kår kan anmälas till inträde i förbundet, så snart de först uttagna flickorna äro färdigutbildade III-klassare. Uppgift skall lämnas å dessas namn och ålder samt namn å kårchef och ledare. Kårchefen, eller där sådan ej finnes, ledaren, skall insända intyg från två tillförlitliga och kända personer på platsen, att hon är lämplig att handhava kårens ledning.
Det händer ibland, att några flickor, som önska att bli scouter, ej kunna finna någon, som vill bli deras ledare. Då är det ingen annan råd, än att flickorna få ta saken i egen hand, sätta sig i förbindelse med sin distriktsstyrelse eller med högkvarteret i Stockholm och tala om, hur de ha det. Med hjälp därifrån och med ledning av denna instruktionsbok få de sedan söka reda sig. Och om de arbeta som riktiga scoutflickor, dröjer det nog inte länge, förrän någon av de stora får lust att hjälpa dem.
