från kusten viker av i 90° vinkel mot söder, genomskärande en bergrygg som nu ligger högre men fordom varit lägre än terrängen i öster.
Efter landisens avsmältning bildade de frigjorda grusmassorna långsträckta rullstensåsar eller oregelbundna moräner, vilka hindrade vattnets lopp och gåvo upphov till större eller mindre sjöar. Av dessa hava en del »vuxit igen», d. v. s. blivit fyllda med organiska rester av en försvunnen skogsvegetation, och så har Irland fått dessa oräkneliga torvmossar, som representera en av dess viktigaste naturtillgångar.
Andra sjöbäcken hava bildats genom förkastningar och depressioner i berggrunden, bland dem Lough Neagh, Irlands största sjö, vars yta sedermera minskats genom avsättning av lösa sediment från angränsande sanka marker.
Men det finnes en annan kategori av sjöar, vilka ej minskas utan tvärtom stadigt ökas, nämligen sådana som uppstått genom kemisk upplösning av berggrunden. The Great Central Plain är uppbyggd av lös kalksten, på vilken mossvattnets syror utöva en snabbt förstörande inverkan, kraftigt understödd av vågornas angrepp på stränderna. En sådan sjö får ofta en mycket oregelbunden ytform, med otaliga vikar som tränga längre och längre in i stränderna.
Men de destruktiva krafterna i det inre av landet äro dock av försvinnande betydelse i jämförelse med Atlantens angrepp på Irlands kuster. Det salta och kolsyrerika havsvattnet fräter sönder kalkklipporna, och icke ens Ulsters basaltkolonner kunna motstå de skyhöga stormvågornas ursinniga anfall.
10
