På våren 1918, då de allierades franska front började vackla under trycket av tyskarnas våldsamma offensiv, fann sig Lloyd George nödsakad att i parlamentet genomdriva irländarnas inkallande under fanorna. Nu utbröt en så våldsam förbittring, kännetecknad av sabotage, bojkott och andra skärpta former av passivt motstånd, att regeringen fann klokast att tillsvidare uppskjuta tvångsrekryteringen. Genom det i november inträdande vapenstilleståndet fick denna konflikt en för båda parterna mycket välkommen lösning.
Vid de allmänna parlamentsvalen i december 1918, då irländarna voro berättigade till 105 mandat, blevo 73 besatta av sinnfeinare. Av de nya M. P:s sutto 44 i fängelse, och de 29 »lediga» tillkännagåvo sin avsikt att på nyåret utebliva från Westminsterparlamentets förhandlingar.
BEFRIELSEKRIGET
Den 21 januari 1919 konstituerade sig de sinnfeiniska M. P:s som the Irish Republican Party och tillsatte en generalförsamling, Dail Eireann. Följande dag valdes Eamon De Valera till republikens president och tillsattes en ministär, varjämte De Valera och Griffith utsågos till republikens delegerade vid fredskonferensen i Paris. Med dessa åtgärder, vilka inneburo ett öppet trots mot den brittiska regeringen, inleddes befrielsekrigets första skede.
Den 4 februari lyckades den nyvalde presidenten rymma ur fängelset och fly till Amerika, där han under nära två år bedrev en intensiv propaganda
