den heliga mässan tror jag inte Lukas Beaumanoir har rätt, då han säger att hon förtrollat dig.»
»Lukas Beaumanoir?» sade Bois-Guilbert förebrående. »Är det dina försiktighetsmått, Malvoisin? Har du låtit den gamle narren veta, att Rebecka är i preceptoriet?»
»Ja, inte rår jag för det», sade preceptorn. »Jag har ingenting försummat för att bevara din hemlighet, men den har blivit förrådd, om genom fan eller någon annan, det vete fan allena. Men jag har sökt ställa det så gott jag kunnat. Du är räddad, om du avstår från Rebecka. Man ömkar dig såsom offer för någon magisk förhäxning. Hon är en trollpacka och måste såsom sådan lida döden.»
»Nej, vid himlen, det skall hon icke», sade Bois-Guilbert.
»Vid himlen, hon skall och måste!» sade Malvoisin. »Varken du eller någon annan kan rädda henne. Lukas Beaumanoir har kommit underfund med att en judinnas död skall bliva ett tillräckligt försoningsoffer för tempelriddarnas älskogssynder, och du vet, att han har både makt och vilja att utföra en så förnuftig och from föresats.»
»Skola kommande tider kunna tro, att en så inskränkt fanatism någonsin funnits?» sade Bois-Guilbert, som gick av och an i rummet.
»Vad de komma att tro, vet jag inte», sade Malvoisin lugnt, »men väl vet jag, att den dag som i dag är nittionio procent av både andliga och lekmän skola ropa amen till stormästarens dom.»
»Nu vet jag», sade Bois-Guilbert. »Albert, du är min vän. Du måste möjliggöra hennes flykt, Malvoisin, och jag skall föra henne till en mer undangömd och säker plats.»
»Jag kan inte, om jag också ville», svarade preceptorn. Huset är fullt av stormästarens tjänare och andra som äro honom tillgivna. Och för att vara uppriktig mot dig, broder, vill jag inte inlåta mig på detta, även om jag kunde hoppas ro min båt i land. Jag har redan riskerat nog för din skull. Jag har ingen lust att utsätta mig för degradering eller till och med förlust av mitt preceptorium för en vacker, judisk flickslinka. Och vill du lyda mitt råd, så bry dig inte om den där vildgåsjakten utan släpp din falk på något annat rov! Betänk, Bois-Guilbert, att din nuvarande rang och din kommande upphöjelse helt och hållet bero på ditt anseende inom orden. Fasthåller du vid din lidelse för denna Rebecka, giver du Beaumanoir makt att utstöta dig, och han kommer också att göra det. Han är ängsligt mån om den ämbetsstav, han håller i sin darrande hand, och han vet att du djärvt sträcker dig efter den. Tvivla inte på att han kommer att störta dig, om du ger honom en så utmärkt förevändning som att du beskyddar en judisk trollkvinna. Låt honom hållas i denna sak, ty du kan inte hindra honom. När du har ämbetsstaven i din egen fasta hand, kan du smeka Israels döttrar eller bränna dem, såsom dig lyster.»
»Malvoisin», sade Bois-Guilbert, »du är en kallblodig —»
»Vän», sade preceptorn, som skyndade att fylla i, där Bois-Guilbert sannolikt skulle använt ett värre ord — »en kallblodig vän, är jag, och därför kan jag ännu bättre råda dig. Jag säger dig ännu en gång, att du inte kan rädda Rebecka. Jag säger dig ännu en gång, att du endast kan gå under med henne. Skynda till stormästaren — kasta dig för hans fötter och säg honom —»
»Till hans fötter! Nej, vid Gud, men mitt i synen på gubbstuten skall jag säga —»
»Säg honom då mitt i synen», fortfor Malvoisin kallt, »att du älskar den fångna judinnan ända till vanvett, och ju mera du ordar om din lidelse, desto mera skall han skynda att göra slut på den genom den sköna förförerskans död. Du däremot, som ertappats på bar gärning genom bekännelse om ett brott, som står i strid med din ed, kan inte hoppas på någon hjälp av dina ordensbröder och måste lämna alla dina lysande drömmar om makt och storhet för att kanske som legosoldat deltaga i småstriderna mellan Flandern och Burgund.»
»Du talar sant, Malvoisin», sade Brian de Bois-Guilbert efter en stunds besinnande. »Jag vill inte låta den gamle fanatikern få något övertag över mig, och Rebecka har då sannerligen inte bemött mig så, att jag för hennes skull bör offra min ställning och min ära. Jag ger henne på båten — ja, jag lämnar henne åt hennes öde, såvida inte —»
»Gör nu inga förbehåll vid ditt kloka och nödvändiga beslut», sade Malvoisin.
»Kvinnor äro endast leksaker till tidsfördriv på lediga stunder — att vinna ära är livets allvarsgöra. Må tusen sådana bräckliga leksaker som denna judinna förgås, hellre än att du skulle avbryta den lysande bana, som ligger framför dig! Vi måste nu skiljas och få ej heller
