Georg IV:s skilsmässa från sin gemål, Carolina af Brunswick, och hvilken upprörde hela Europa.
Sådana voro regensens äktenskapsseder i Frankrike och förhållandena voro icke bättre vare sig i England eller Tyskland, i S:t Petersburg eller Stockholm. Gustaf III såg nästan med oblida ögon en hofdam, som icke hade åtminstone en älskare. Om man får tro memoirförfattarne tillämpade han samma fördomsfrihet i sitt eget äktenskap. Det var visst icke endast i de högsta kretsarne, som dylika erotiska oregelbundenheter förekommo, fast de naturligen där antogo de största proportionerna. Hvad skulle man i våra dagar säga om en biskop, hvilken hade förbindelser af den art, som skalden Esaias Tegnér? Det är ju äfven bekant, att Blanche var oäkta son af en prästman. Friherrinnan Knorring skildrar i Torparen, huru patronen på godset gör en af pigorna hafvande och sedan utan att yppa saken bortgifter henne med en dräng. Dessa exempel utgöra icke undantag utan belysa de typiska förhållandena. Jämför för öfrigt för äktenskapssederna tidens romanförfattare: Blanche, Onkel Adam, friherrinnan Knorring. Där finner man fullt af fall som visa tillbaka till verkligheten. Öfverallt höll man ytterst strängt på äktenskapets yttre form, på dess helighet, på dess oupplöslighet, men i praktiken omfattades det med föga aktning.
Om i våra dagar kvinnans ställning är långt bättre och äktenskapet, trots alla ofullkomligheter, står högre, beror detta icke minst därpå, att man sedan omkring etthundrafemtio år i alla europeiska litteraturer diskuterar de problem, som angå kärleken, äktenskapet och äktenskapsbrottet. I stort sedt har denna litteratur, långt ifrån att, som man ofta förebrår den, vara osedlig eller samhällsupplösande, förbättrat kvinnans ställning, ökat hennes fordringar och därmed äfven höjt äktenskapsmoralen.
Början till denna samhällskritik liksom alla den modärna tidens rörelser — vi halfva redan mer än en gång haft tillfälle att se det — är att söka i England och dess borgerliga litteratur. Redan i Richardssons roman Clarissa finna vi frågan vidrörd. Clarissa förskjutes af sin familj, emedan hon icke vill gifta sig med den rike man, som utvalts åt henne. Hon skändas af den person, hvars skydd hon sökt. Richardsson varnar också föräldrar för att icke i lifvets
