andra. Höjdpunkten når denna moraliserande riktning med Onkel Adam.
Den verkliga utgångspunkten för den svenska romanen under denna tid är icke de historiserande författarna utan Fredrika Bremer. Det var den succès, som hon vann med sina första Teckningar ur hvardagslifvet, hvilken öfverallt uppväckte och ökade intresset för en inhemsk roman och satte pennan i handen på mer än en romanförfattare.
II.
Fredrika Bremers betydelse är tvåfaldig: hon är den första, hvilken i en serie af romaner sökt att med verklighetens egna färger gifva en bild af svenskt hvardagslif; och hon har grundlagt den svenska kvinnorörelsen.
Före Fredrika Bremers uppträdande fanns, såsom vi hafva sett, ingen svensk roman att tala om. Fredrika Bremers svenska läromästare äro också mindre de tidigare romanförfattarne än tvenne skalder, hvilka hafva det gemensamt, att de med mästerskap teckna små genretaflor ur det dagliga lifvet: den sentimentale Franzén och den satiriska fru Lenngren. Dock, hennes egentliga mönster äro utländska. Hennes sätt att återgifva verkligheten går tillbaka till den borgerliga romanen, hvilken utbildats af Richardson och hans engelska efterföljare och vidare utvecklats af Rousseau och Goethe. Särskildt är påverkan från Richardson och Goldsmith starkt framträdande. Men vid sidan om verklighetsmålningen finnes i alla hennes romaner äfven en serie af romantiska personligheter och händelser, skildrade i en sentimentalt öfversvallande stil. Deras ursprung är att söka i den nyromantiska romanen, sådan den skrefs af M:me de Staël och Jean Paul m. fl. Båda dessa utländska riktningar sammanflyta i hennes romaner och gifva dem tillsammans deras karaktäristiska form. Men om också mönstren äro utländska, så äro de dock afpassade efter fosterländska förhållanden: hennes karaktärer och sedemålningar äro äkta svenska.
