Och det är också Fredrika Bremer, hvilken genom sitt varma intresse och sin sega energi väckt den svenska kvinnans intresse för sina egna förhållanden och därigenom gifvit upphof till en svensk kvinnorörelse. Äfven här har hon en allmäneuropeisk strömning bakom sig.
I våra dagar uppträder kvinnorörelsen öfverallt med ett helt program, innehållande en mångfald olika fordringar. Själfva kärnpunkterna i detta program låta emellertid reducera sig till tre, hvilka innesluta alla de öfriga, nämligen kvinnans rätt till politisk, ekonomisk och äktenskaplig själfständighet.
Af dessa är den sista frågan, kvinnans förhållande till mannen, den äldsta, och den kan spåras långt tillbaka i sjuttonhundratalets upplysningslitteratur.[1]
I den franska revolutionens program låg äfven frågan om kvinnans politiska rättigheter gömd, och enstaka röster höjdes äfven för densamma under revolutionens gång; de praktiska resultaten voro emellertid icke vidare betydande: kvinnans arfsrätt förbättrades, hennes näringsfrihet utvidgades, hennes myndighetsålder sattes lika med mannens.
Det är emellertid först efter 1830, som man i egentlig mening kan tala om en kvinnofråga i Europa; den uppdyker då, karaktäristiskt nog, sammankopplad med arbetarfrågan, och hvad som då framför allt begäres är utvidgad arbetsmarknad. Orsaken till att frågan nu erhållit en ny och långt mera bestämd form ligger i de förändrade ekonomiska förhållanden, hvilka efter franska revolutionen i grund omskapade de europeiska samhällena. Industrien hade från slutet af sjuttonhundratalet befunnit sig i starkt uppsving, revolutionen hade afskaffat alla monopol och privilegier, hvilket allt haft till följd en utvidgad fabriksdrift. Denna förändrade icke blott de manliga arbetarnas ställning utan äfven de kvinnligas: husslöjden, som utgjort en af de förnämsta förvärfskällorna för kvinnan, inskränktes betydligt. Också upptog, såsom vi hafva sett, Saint-simonismen, den dåtida socialismen, kvinnofrågan på sitt program, och från och med trettiotalet börjar den häftiga agitationen för dessa idéer, hvilken efter 1848 skulle leda till praktiska resultat. Äfven från en annan synpunkt inverkade samhällets ekonomiska omdaning på kvinnofrågan: välståndets stigande framkallade nämligen
- ↑ Se ofvan Almqvist, III.
