fäktarinna. För att få en föreställning om huru denna tanke vaknade i hennes sinne, måste man kasta en blick på hennes egen utveckling under barndoms- och ungdomsåren. Hennes temperament, händelserna i hennes lif och det sätt, hvarpå hon uppfattade dem, gifva förklaringen till den ställning, hon kom att intaga i samtidens lif.
III.
Fredrika Bremer härstammade från en gammal familj, hvilken, ursprungligen tysk adel, under trettioåriga kriget invandrat till Sverige och därefter under sjuttonhundratalet utflyttat till Finland, hvarest den kommit till rikedom och anseende. Fredrikas fader var en man af icke ringa bildning och erfarenhet. I sin ungdom hade han någon tid legat vid universitetet i Göttingen och sedan besökt en handelsskola i Hamburg. Därefter hade han i sällskap med den unge skalden Frans Mikael Franzén företagit vidsträckta resor på kontinenten och i England, och han återvände till fosterlandet med stor förkärlek för detta senare lands kultur, en kärlek, som han meddelade sina barn och som spelat en viss roll i Fredrikas utveckling. Hemkommen fortsatte han med framgång faderns vidsträckta handelsaffärer och industriella företag samt ägnade sig äfven åt landtbruk. År 1799 gifte han sig med en dotter till expeditionssekreteraren Hans Henrik Hollström. I detta äktenskap föddes Fredrika såsom det andra barnet i ordningen den 17 augusti 1801 på Tuorla gård strax utanför Åbo.
Redan under något af det nya seklets första år förutsåg fadern, att det icke skulle lyckas Sverige att bevara Finland, och då han icke ville komma under främmande herravälde, realiserade han sina egendomar och flyttade 1804 öfver till Sverige. Här inköpte han det gamla och minnesrika men halft förfallna adelsgodset Årsta, hvilket omväxlande med huset i staden blef familjens uppehållsort.
Trots de ekonomiskt gynnsamma förhållanden, under
