jämt trådarna till det politiska spelet med säker hand. Så icke heller i Sverige. Men liksom i Tyskland började man här hemma på allvar den politiska striden. Hade icke julirevolutionen inträffat, är det i hög grad troligt, att regeringen fått öfvertaget eller att åtminstone den politiska kampen utdragits längre än nu blef fallet. Af pressen hade åtminstone regeringen icke längre någonting att frukta, tack vare indragningsmakten och de salierade tidningarna. Dessutom gick kamarillan just då i författning med Crusenstolpe om utgifvandet af en ny tidning, hvilken ännu kraftigare skulle upptaga kampen mot liberalismen. Men nu fick oppositionen ny vind i seglen. Den samlade sig, dess idéer spriddes till alla landsändar och genomträngde snart hela folket. Året 1830 kan i Sverige kortast karakteriseras däraf, att då utgafs det första förslaget till en representationsreform af Richert och Anckarswärd, och då började Aftonbladet att utkomma.
Ty det var icke på riksdagen, hvilken ju endast sammanträdde hvart femte år och arbetade under ytterst klumpiga och tunga former, det var icke på riddarhuset, hvarest denna opposition först hade börjat, och hvarest den haft och ännu länge skulle hafva sina intelligentaste kämpar, som den skulle nå fram till seger. Det var i pressen. Den man som samlade oppositionen, gaf den styrka och fasthet och bestämda mål att arbeta för, det var Lars Johan Hierta.
Få män hafva under sin lifstid blifvit så öfverhöljda med ovett som han. Hans vedernamn voro många, så länge som han stod i främsta ledet och med aldrig svikande ifver, med klokhet och sakkunskap, logik och bitande kvickhet kämpade för sina åsikter. Man har till och med sagt att han inga åsikter hade, att han endast var en skicklig affärsman, hvilken försåg svenska folket med hvad allt det önskade, stearinljus och liberalism efter behag. Ännu i våra dagar hör man särskildt äldre personer tala om Hierta och Aftonbladet med en ovilja, som visar, huru högt stridens vågor gingo. Och hans bild står ännu icke så högt som den bör stå — synlig för hela svenska folket. Han delar därutinnan öde med sin store motståndare på tronen. Ty visserligen är det han och Karl Johan, som framför alla andra skapat det moderna Sverige. Den senare är en ny Gustaf
