Vasa, en fäderneslandets återställare, som med fast hand förde farkosten ut ur äfventyrspolitikens bränningar; den senare grundlade den moderna pressen, lockade folket att diskutera sina politiska och sociala förhållanden, fullbordade den grundlag, som Sverige 1809 erhållit, men med hvars innehåll det ännu var obekant, och tvingade regeringen att efterlefva densamma. Och det är väl äfven Hierta, som mer än någon annan har äran af den svenska representationsförändringen, äfven om han icke direkt lade hand vid dess slutliga genomförande.
Lars Johan Hierta föddes den 23 januari 1801. Han
tillhörde en gammal norsk krigarsläkt, hvilken troligen under
Erik XIV inkommit i Sverige. Den förste, som bröt med
familjens traditioner och gick den lärda vägen, var Lars Johans
fader, Karl Diedrich Hierta. Han blef 1785 adjunkt i kemi vid
Uppsala universitet och 1798 räntmästare. Modern dog tidigt,
då Lars Johan endast var tre år gammal, så att fadern blef
ensam om att uppfostra sina trenne barn. Fadern var en
synnerligen bildad man och en äkta frisinnad natur,
genomträngd af sjuttonhundratalets upplysningsidéer. Man märker
det redan på de älsklingsmaximer, som han inskärpte hos
sina barn: »att aldrig visa öfvermod mot tjänare och
arbetare eller tala om bättre och sämre folk, eftersom de voro
klädda». I det sätt, hvarpå han uppfostrade sönerna, spårar
man inflytande från Rousseaus läror. Det stela förhållande,
som eljest utmärkte tidens uppfostringssystem, förekom icke
i hans hus. Han umgicks med sina gossar som en äldre vän,
försmådde stundom icke att vara deras lekkamrat och förlade
gärna undervisningen ute i det fria. Vid den egentliga
skolundervisningen lades mera vikt på att skärpa
iakttagelseförmågan och omdömet än på att fylla minnet med blott
utantill inlärda fakta. Dock öfvades äfven detta, men endast
genom små läxor, som ideligen repeterades. Tack vare denna
rationella lärometod, använd på alla ämnen under två år
med blott fyra timmar om dagen, bragtes Lars Johans
kunskapsmått så högt, att han med stor heder kunde aflägga
studentexamen vid fjorton års ålder. Han befanns därvid
äga bättre insikt i både latin, grekiska och matematik än
alla samtidigt, höstterminen 1814, från Skara gymnasium
