och sämre. Då dessutom husliga sorger tillkommo — hennes älskade och begåfvade son, magister Edvard Flygare, dog 1852 — tröttnade hon på att skrifva och i sex år hvilade hennes penna. Det var närmast af yttre anledningar, som hon åter upptog den, men det arbete, med hvilket hon år 1859 framträdde för den svenska publiken, hör likväl till hennes bästa. Ett köpmanshus i skärgården betecknar visserligen icke något egentligt nytt i hennes skriftställareskap, men den ansluter sig värdigt till hennes bästa skärgårdsskildringar. Undantager man hennes Skuggspel, hvilka gifva minnen från hennes ungdomstid, är däremot hennes följande produktion af föga eller intet intresse. Hon dog först 1892 och af sina medsystrar är hon den, som längst bevarat sin popularitet; ännu i dag utgör hon en kär läsning i de svenska hemmen.
Fru Carlén öfverglänser obestridligen icke blott sina båda medsystrar, Fredrika Bremer och friherrinnan Knorring, utan äfven alla sina manliga konkurrenter under denna tid. Det är endast med Almqvist, som hon kan i vissa punkter jämställas. Hon, tillhörande en senare generation och riktad med de idéer, som han mödosamt tillkämpat sig, har säkert på vissa punkter fört den svenska romanen längre än han, redan uttröttad, förmådde. Fru Carlén förebådar i mångt och mycket, såsom redan sagts, den senare naturalismen. Hon äger en fantasikraft, hvilken är sällsynt icke blott i den svenska litteraturen, men litet hvarstädes. Det finnes ögonblick, då hon verkligen öfverraskar läsaren och med sin enkla naturlighet håller honom fjättrad vid de taflor, hon framtrollar. I dylika ögonblick erinrar hon om hafvet, som sett henne födas och ammat henne vid sitt bröst. Den ena stunden ligger det lugnt och stilla, den nästa vräker det på skumfradgade böljor upp i dagen underliga ting, som kommit man vet icke riktigt hvarifrån. Sådan är också fru Carlén. Hon kan vara banalare än de flesta, men till gengäld är hon stundom nästan outgrundlig i sitt djup: ett naturväsende, en hafsjungfru, som sjunger dårande sånger om allt det underliga i människosjälen.
Det finnes drag i hennes naturell, som snarare äro norska än svenska. Genombläddrar man hennes Skuggspel, där hon gifver inblickar från sina uppväxtår, förstår man orsaken. Denna norra del af Bohuslän är till seder och åskådnings-
