som satte pennan i hans hand. Han har berättat förloppet i sin själfbiografi.
Året 1840 var ett sorgens år uppe i den lilla regementsläkarefamiljen i det ödsliga Östersund. Han mistade nämligen inom tre månader sitt »sommarbarn», en liten flicka, sin älskade fader och sin svärfader. Detta nedtryckte icke endast hans utan äfven hustruns sinne — och hvar finna sysselsättning, som kunde förjaga de långa, svåra aftnarna? Litteraturen stod den tiden ej synnerligen högt i Jämtland. Östersund saknade både boktryckeri och bokhandel, och transporterna från kuststäderna och Stockholm voro både långsamma och osäkra. Detta gjorde att familjen var inskränkt till sitt medförda bokförråd och ofta saknade läsning. Då satte sig Wetterbergh en dag ned och skref en liten skiss och läste upp den om aftonen för sin hustru. Han fick uppmuntran och fortsatte. Några af dessa manuskript sändes till en god vän i Stockholm, som placerade dem i Aftonbladet, hvarest man den 13 maj 1841 kunde läsa »En generalmönstring», den första af »genremålningarna». Snart var »Onkel Adam», den signatur, hvilken han valt, känd och skattad i alla svenska hem och författeriet började på allvar. Redan 1842 kunde han utgifva en första samling Genremålningar i bokform. 1843 följde de Fyra signaturerna och Guvernanten; 1845 Pastorsadjunkten och Ett namn; 1846 Paralleller; samma år flyttade han till Stockholm, och romanerna tillväxte därefter i storlek; 1847 kom Penningar och arbete; 1849 Hat och kärlek; 1850 Olga; 1852 Träskeden och Kärlek och affärer; 1853 Herr Simon Sellners rikedomar; 1854 Waldemarsborgs fideicommiss; 1855 Skyddslingen och 1856 Hemma; 1857 Samhällets kärna; 1860 en samling vers: Blad ur Catharina Månsdotters minnesbok, och slutligen påbörjade han 1862 utgifvandet af barntidskriften Linnea, den icke minst skattade af hans många publikationer. Under fyrtio- och femtiotalet är han en af våra mest lästa författare, och ännu i dag värmes mången af den äldre generationen vid tanken på hans älskvärda och samhällsnyttiga skrifter.
Genom hela sin uppfostran var Onkel Adam fylld af en hart när svärmisk ömhet för mänskligheten och af dessa världsförbättrareplaner, Voltaires och Rousseaus idéer, hvilka i förnuftets och kärlekens namn uppmanade människorna att omskapa sig själfva och samhällena. Man kan vara
